tryingtomoveon

Det som får mig att överleva just nu är killar, alkohol och min fina vän Katrin. Marta gör mig också glad, hon är verkligen min solstråle. Men vi har tappat kontakten ganska mycket på senare tiden, hon var min bästa vän, och är det fortfarande men det känns inte som förut. Det har nog med att göra att jag alltid är uta och festar, jag häller i mig alkohol så fort jag får chansen. För att glömma allt för några timmar men framförallt för att jag älskar att festa. Det får mig att glömma allt det jobbiga som ligger och tränger bakom bröstet på mig. Man träffar även nya människar och får nya vänner, och det är ju det bästa av allt. Katrin är den jag har umgåts med sedan jag och Markus gjorde slut, hon vet hur det är att få sitt hjärta krossat och genom att dela med sig av sin posetiva energi så har hon fått mig att komma så himla långt. Hon är den finaste människan i mina ögon just nu. Hon gör mig hel och livet värt att leva. Utan henne hade jag inte klarat en sekund till.

Nicolas gör mig också glad, och får mig att må bra, samtidigt som han får mig att bli ledsen. Det skrämmer mig att han vill ha ett förhållande, för det vill inte jag. Jag vill inte ha kille för tillfället och speciellt inte en sån som han. Han är en jätte fin person men han är en sån där person som jag inte skulle orka med i längden. Kåt 24/7 och mer svartsjuk än någon annan person jag känner. Svartsjukan har redan börjat skrämma iväg mig. Han kan svara i min telefon och skrika varför ringer du min tjej för. För det första är vi inte ens på g, jag känner bara så här i hemlighet. När han säger att han tänker på mig och tycker om mig osv så spelar jag faktiskt mestadels svår. Jag vill egentligen inte ens erkänna för mig själv att jag tycker om honom, det känns för skumt. För overkligt. Och hur kan jag tycka om honom, så många gånger har vi inte ens träffats.. Jag kanske bara känner så här för att det är nytt för mig, allt det här kanske bara handlar om spänning. Det hoppas jag.